onsdag
Ja nu kan jag bocka av operation på min gjort i livet lista. Smått i jämförelse med annat, men ändå.
Fick lämna Jonas i väntrummet. Tog på mej en vit skjorta bakochfram, något som kallades trosor, en blå rock och tub strumpor.
Blev frågad om att vara med i en studie om hur magen påverkas av narkosen (tror jag det var...), självklart var jag med! Lämnade Blodprover, blodtryck, ska svara på frågor tills på fredag och lite sånt. Han, Björn, som samlade materialet till studien satt med mej tills det var min tur att opereras. Var skönt att inte behöva ligga helt själv, så nu vet jag vad den här Björn har jobbat med förut, hur operationer funkar och hur många dom opererar på en dag, samt vilken adventskalender hans dotter vill ha.
Jag tycker om att småprata med trevliga människor, sen så kanske det ingår i hans tjänst men det var lugnande iaf!
Jag rullades bort. In i hissen och iväg. Höll på att köra in i vartenda hörn och varenda vagn vi passerade, höll t.o.m på att klippa ena narkosläkaren när vi kom farandes.
Lämnade sängen och gick in i den gröngula operationssalen. Hoppade upp på det smala och hårda bordet. Lägga ut armarna "som Jesus på korset" som narkosläkaren sa. Kanylen (eller vad den nu kallas) i armvecket kopplades till en maskin som hade medel i sig. En mask för ansiktet (hinner tänka att på filmerna brukar dom räkna, men nå längre i räkningenen kom jag inte). Vaknade av att det gjorde ont på magen och att någon tröck på den. Första tanken var att det var Freja som klängde på mej. Fick med möda klänga mej över till min första säng. Slangar med luft i näsan och sen iväg. Yr i bollen säga åt sköterskan att inte lämna Freja där inne.
In i hissen och sedan iväg. Tillbaks i första salen, torr och fnöskig som ICA-basic toapapper i munnen fick jag haspla ur mej att jag ville ha lite vatten. En bild som gick i mitt huvud var pappa Rudolf i Sunes sommar när han ligger på sjukan..
Blev sedan parkerad bredvid en gubbe som låg och fes (what the fuck?!), efter en stund kom en snarkare (bättre det än en fjärtare).
Sov mest hela tiden. Fick en macka och världens huvudvärk. Sov lite till. Fick höra att jag fick åka hem vid 3. Upp ur sängen, toa och sen på med kläder. Satt i fiket och sov i händerna en timme.
For hem. Sov. Hade ont. Sov. Sov. Sov.
Med facit i hand. Det var inte så jävla farligt min lilla galloperation. Och så ont gör det inte nu heller, om jag rör mej sakta och in inga barn som trycker och klänger på magen.
